Förståelse människor!!

Idag vill jag ge en känga till alla människor som är så totalt oförstående och även en smula okunniga inför psykiska sjukdomar(-vare sig dom är stora eller små)
Som ni säkert vet så lider jag ju av panikångest och har stött på såå många frågetecken till ansikten när jag berättat och MYCKET värre- folk som inte stöttar eller visar förståelse när man berättat:Jag har varit med om följande:en som stod mig väldigt nära under hela min uppväxt visade ingen hjälpsamhet trots att jag mådde skit under högstadie+gymnasietiden..,Lärare som trott att jag ljög om mitt problem, f.d chefer som inte bara visat stor okunnighet utan även en som skrattat när jag berättat om mitt dilemma,Så lågt!
Kan för er sistnämnda berätta hur jag mår och hur mkt jag går/gått miste om p.ga mitt problem:Senast idag kände jag det när jag fixade mina naglar-en stark känsla av att jag måste komma därifrån,vara för mig själv-klaustrofobisk känsla,svettningar,skakningar,sjuukt illamående (som inte kan jämföras vid en magsjuka ens)Har gått miste om bio,teatrar,resor,bilfärder med pojkvän,fått kliva av buss etc låångt innan min hållplats för att promenera hela vägen hem sen,fått gå ut ur klassrum och sätta mig en stund på toaletten ( ifred),mått dåligt under restaurangbesök etc-och gör fortfarande ibland- och ofta under s.k jobbiga perioder.
Har även fått magkatarr/magsår av all denna inre stress så jag går aldrig en vecka utan att få magproblem på något sätt,(kan därför inte äta eller dricka som andra utan att få besvär)
Med detta vill jag att alla ni som inte lider av detta eller liknande tänker på vilken frihet ni har och är tacksamma över det!Och även moderniserar er lite och slutar skämmas för att prata öppet om känsliga saker som ni oftast inte vet hälften om..

Trots detta så är jag rätt så stolt över mig själv som alltid kämpat på trots allt detta negativa i mitt liv,tror att det beror på en inre positiv grundsyn för trots att jag vet att jag aldrig kommer bli helt bra så har jag kommit en bra bit på vägen p.ga att jag kämpat när det varit som värst och i mitt liv ofta gör saker som jag är rädd för:) Kram, Becca