Sann lycka!

Många som läser detta kommer kanske tänka vilken klyscha det hon skriver,alla känner ju till carpe diem=fånga nuet men har man verkligen förstått innebörden av det??Har ni funderat över det? Jag är ganska säker på att jag förstått det bättre nu bara de senaste dagarna,jag känner det som något slags uppvaknande faktiskt,har varit extremt positiv de senaste dagarna,för jag går in med tanken-och det är inget som kommit över en natt utan efter många analyser och tänkande på egen hand,jag har gått igenom perioder av bitterhet,känt mig fångad av offerrollen och väldigt ofta tänkt att gräset är grönare på andra sidan,några konkreta exempel kommer här:jag har tänkt att de som har pojkvän/familj är lyckligare,vilket jag har förstått är såklart helt FEL,tänkt att någon eller många är mycket smalare än mig(-tror faktiskt att alla mina vänner är det),några vänner bor i superfina lägenheter,har fina prylar,bra relationer med sina föräldrar-och det har ju inte jag-inte på det sättet som jag alltid velat ha det,syskon,tänkt att jag inte fick den karriär jag först drömde om,listan kan göras längre och längre..Istället för att gräva ner sig i djupet av allt tragiskt som hänt mig i mitt liv(-vilket inte har varit en dans på rosor)så måste man tänka ut sätt att leva sitt EGET liv till max på det man har här och nu,inte tänka varken fram eller bak så mycket. T.ex hädanefter när jag kollar bostäder (gillar att göra det)så tänker jag inte kolla på en bostad till min framtida familj+3 barn och man,utan jag ska kolla på 2:or som är realistiskt i min situation som den är just nu och träffar jag någon bra så är det väl kanon och gör jag inte det så var det väl inte meningen att jag skulle bo med/träffa ngn då får jag fixa mitt liv som det är till det bästa och inte gå och vara ledsen för det som inte hänt..
Man får även finna sig i vissa relationer eller skita i dom-man kan ALDRIG ändra en annan människa men man kan själv välja om man vill ta del av den människans liv och på vilket sätt-DU har ett val själv!
Och att jag är mullig det kan jag ju faktiskt ta tag i själv med hjälp av träning för min del (kanske rätt mat för andra)sen kan jag inte sträva efter en trådsmal eller perfekt kropp på något sätt-ni vet att jag bojkottar det perfekta-ganska säker på att människor som strävar efter perfektionismen inte mår bra och en dag står dom nog tyvärr där som tomma skal..
Och ang karriären så tror jag att jag hittat rätt,jag har ett jobb där jag känner mig behövd och duktig:)
Och ang familj så väljer jag själv hur och när jag träffar den,jag är väldigt glad över mina älskade,trogna djur-Nisse som ligger tätt intill mig under täcket o myser-(inget bråk eller jobbigt där inte..)Lukas som också finns hos mig och myser och är allmänt underbar:)
Något annat som jag är väldigt glad över är att jag har fantastiska vänner som finns där för mig,dom som står mig allra närmast känns som familj för mig,vi är brutalt ärliga mot varandra,vi skulle aldrig vara falska på något sätt eller ge upp varandra p.ga en kille eller någon annan.

Psykologer,meditation i all ära,men den stora sanningen ligger hos dig själv-rannsakning- kommer när du får uppleva smärta och ensamhet och ger dig tid till att sörja och tänka efter vad du behöver och vill göra med ditt liv,du blir starkare om du slutar jämföra dig med andra,utan lever DITT liv här och nu!
P.s Vill tipsa alla om att skriva av sig så här,finns tydligen mycket forskning på att det är väldigt nyttigt att skriva av sig,(sen behöver ni ju inte vara lika öppna som jag är och lägga ut det såhär)utan bara skriva ner det.R