Why girls??

Tänkt på mitt sjuka mönster nu när jag träffat en kanonkille(-Michael.W)vet inte om det beror på att jag aldrig haft en manlig förebild som jag haft väldigt mycket trassel med killbiten-har de inte varit själviska,snåla eller osäkra på vad de vill så har de varit aggressiva,omogna,oåtkomliga eller något annat jobbigt som jag inte alls passat med egentligen,men jag har alltid dragits lite till det "mörka" när det gäller killar-the real bad boys har gått till lite mindre bad boys men de flesta har inte varit så snälla iaf..:( Och när jag träffat någon trevlig så har jag alltid ifrågasatt mina känslor för det är ju något jag inte varit van vid-jag har ju haft min sjuka verklighet av vad som är rätt o hur en kille ska vara o ofta trott (iaf när jag var yngre)att man skulle ha passionerade känslor o vara råförälskad för att det skulle funka men det har visat sig att så behöver det inte vara o man ska nog gå på förnuft istället för känsla när det gäller att välja partner-vad vill DU ha? o inte anpassa sig FÖR mycket till någon annan. Konstigt att det krävs en riktigt bra kille för att fatta vad man förtjänar o "ska ha"-dålig självkänsla blandad med bad history I guess..(inom det området iaf) Michael är iallafall: Jordnära,varm,genuin,barnkär,riktigt generös (med allt),mjuk, en väldigt devoted pappa,otroligt ambitiös,positiv,energisk,resglad(-håller nu på att planera inför kommande trips ihop:),gillar sport o förmodligen mer äventyr än jag gör (men accepterar mina sidor o mina problem ändå o därför kommer han nog hjälpa mig att övervinna dem;)mogen,lojal(-hade glömt mobilen på mitt jobb igår o när jag kom till jobbet imorse väntade 6 supersöta sms.. Underbar kille helt enkelt,så tänk efter ordentligt tjejer innan ni väljer kille! Becca<3