Min nitlott..

Som många av er redan vet så lider jag av panikångest:( Inget någon kan se på mig o många blir förvånade när jag berättar.. det är ju verkligen ett dolt handikapp o ofta inget som märks eller syns..Haft detta dilemmat sedan jag var 11,12 så jag är ju van vid att missa saker.Mina kollegor är iväg ikväl och det skulle jag med varit men grejen inkl 2 bussresort och med min panikångest/emetofobi så klarar jag inte det-inte saker som innehåller resor(svårt för att känna mig instängd)Kändes dock lite ledsamt när mina kollegor frågade om varför jag inte skulle med o gjorde sig fina inför mysig middag någonstans ihop..
Denna årstiden gör inte min emetofobi/panikångest bättre precis heller-kräktider,än så länge ej "drabbat oss".. Så jag känner mig lätt extra svag o deppig dessa månaderna fram till feb typ. För er som inte vet så är emetofob=en person som är livrädd för att kräkas o för mig så handlar det mest om inför människor,o KBT=en metod där man utsätter sig för sin rädsla så man på det sättet ändrar sitt sätt att tänka o känna-mycket bra sätt!
Idag är jag iaf tacksam över att min mamma har varit såå gullig i veckan o lagat riktigt god hemlagad mat till mig:)dessutom köpt en blomma o te till mig-cute! Becca