Jag tycker detta är såååå hemskt...Fler än vi tror är/ eller känner sig ensamma,unga som gamla... Jag har haft mina problem i livet:Idioter till killar,taskiga människor,opålitliga människor,ibland bråk inom familjen,ångestproblem,skolproblem etc etc...MEN jag har alltid haft folk att dela dessa problemen med... Och just nu har jag MÅNGA fina vänner,så jag behöver inte känna mig ensam.
Tycker det är sååå hemskt att många inte verkar ta ensamhet på allvar-en sjukdom som cancer kan många förstå o känna medlidande för,men vem bryr sig om de ensamma? Nu kanske ni tänker: Jag bryr mig visst,MEN jag märker hela tiden att ni säger att ni bryr er,men räcker ni ut handen till en ensam människa-gammal som ung? Eller är det bara DU o din familj som är viktig? Ni som inte varit ensamma så mycket,tänk efter hur ni hade mått? Hjälp någon som är ensam-o BRY dig!
Jag vet inte vad du tycker,men jag får hellre cancer som 50,60 om jag haft ett rikt liv med människor runt omkring mig som brytt sig,än att sitta ensam o frisk tills man är 90..så bry er lite nu,det finns andra än DU o din lilla bubbla,du kommer också må bättre själv,när du inser det! Jag gör det. Becca
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar