Idag hade jag en sån där moment där jag började gråta lite lätt,eller kände tårarn iaf och det kändes väldigt befriande på något sätt samtidigt som sorgligt såklart..
Men längesen jag kände tårar,har hänt en del på sistone som jag känt mig väldigt kluven till..Jobbigt när man ofta känner sig som två personer..som vill olika saker..
Fick ett mejl av en kille som jag knappt känner o jag förstod på något sätt vad jag verkligen vill ha hos en kille o framförallt vad jag verkligen behöver..
Har bara känt så hos en pojkvän-och det var min första stora kärlek..
Då var jag ung o naiv so I messed it up:(
Men vi hade samma humor gemensamt,han kändes stark,vi respekterade varandra,han var min stoora vän genom allt,tyckte om mig för den jag var o även allt konstigt jag hade att erbjuda,och han förstod mig alltid- o det saknar jag verkligen..:(
Lonely- Becca
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar