Ensamhet

Jag har förstått mer o mer den senaste tiden hur många människor som verkligen är ofrivilligt ensamma... Som inte har en god relation till sina släktingar t.ex. Som inte har en partner att dela livet med,o inte heller har en vän att dela livet med... Ensamhet finns i alla åldrar,den kan bero på slumpen,orättvisa,att inte "passa in"(-när man är yngre kanske) kanske p.ga någon sjukdom eller ett funktionshinder...

Hur hade du själv känt om du blev plötsligt sjuk o dina vänner vände dig ryggen?

 Om alla kunde ge upp lite av sin egoistiska sida,o inte bara tänka: "Vad ger denna människan mig"?,eller denna människan är lite jobbig/konstig etc... Varför inte tänka: Vad kan jag tillföra denna människan? Behöver inte betyda att man ska ses var o varannan dag,MEN du kanske kan ge något litet gott av dig själv,ibland?

Jag har skrivit om detta tidigare,för jag lider med de ensamma-jag ser det som lika tragiskt som en allvarlig sjukdom...Men det talas inte lika mycket om det... O härom veckan fick jag reda på av vår kloka chef (som hade varit på ett "hälso-föredag") att ensamhet är lika skadligt för en människa som cigaretter är för en rökare...:(

 Jag drar mitt strå till stacken,GÖR DU?! Love, Becca