söndag 4 september 2011

Den osynliga sjukdomen...

Psykisk ohälsa...Som ni säkert vet så lider jag en del av detta,men en hyfsat lätt variant nuförtiden(-var mycket värre för några år sedan) Jag är en väldigt känslig person,tror det hela bottnar i det. Andra människor reagerar så konstigt när man berättar att man lider av panikångest o ångest-vissa tror att man överdriver o att du ser ju så fräsch o glad ut jämt så du kan väl inte må dåligt? Guess what!? Min sjukdom handlar om att hålla fasaden uppe o att alltid kämpa o vara positiv-spec i jobbsituationer o så. Sen finns det vissa som överdriver problemet o tror att man går omkring som en zombie jämt för att man har ångest,men ångest är inte lika med att man jämt går runt o är deppig eller beter sig på ett speciellt sätt...Jag är oftast glad o positiv,men får "slängar" av ångest då o då-ibland på en plats där det känns spänt o med mkt folk,o ibland av inre stress..idag var det så...Vaknade tidigt(kul när man äntl kan sova ut)orolig,illamående,spänd i hela kroppen-jobigt! Efter hyfsat lång promenad i det fina vädret idag,så kändes det lite bättre,men fortfarande helt ofattbart spänd i hela kroppen...Blir massagestolen på jobbet imorgon! Jag fortsätter att kämpa-håla mitt "mood up"göra saker som ej känns enkla, att jobba med min problematik.

Och jag vill säga till dig som lider av någon psykisk ohälsa-Att det kan bli bättre,om du kämpar, även i motvind<3 Om jag har blivit bättre-mest på egen hand,utan något stort stöd så kan DU också! Becca







Inga kommentarer: