Jävla ångest som kommer o tar mig,glada,positiva jag försöker den förstöra o göra till en deprimerad,negativ o instängd människa:(
Men som vanligt tar jag mig igenom det som alla andra ggr och gör det som känns värre än döden för mig,och en än gång lär jag mig att det är inte lönt att anförtro sig och berätta för antingen förstår dom dig inte,tycker du verkar konstig eller är för rädda för att prata om det-och det gör mig inte mindre deprimerad direkt..
Varför just jag? Vad gjorde jag i ett tidigare liv?
Såna här dagar känns livet inte så lockande att fortsätta kan jag säga..
(Och jag som slutade röka helt för några dagar sedan.. Just nu skulle jag behöva en eller två..)Psycho-Becca
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar