Följa normen...

Jag förstår verkligen hur det känns att vilja ha ett barn,så tro inget annat! MEN när man ser "bekanta" skaffa barn,eller dokumentären "Barn till varje pris",eller sjukt omogna människor,otrogna människor,eller människor som aldrig gillat andra barn speciellt mkt-när dem skaffar barn så blir jag lite konfunderad:/ Har ni verkligen tänkt igenom detta? Är det en total ego-grej att sitta där på facebook t.ex o glänsa med att "jag kan få barn" eller jag har hittat en bra man"...Tycker det är sjukt mesigt att det känns som många ser det som en självklarhet,eller en rättighet för sig själv-där man inte tänker mest på barnet i fråga,utan mest på sin egen lust o rätt att skaffa barn... Sett måånga som satsar stenhårt på karriären o skaffar flera barn som de knappt kan ta hand om... Why!? För att glänsa eller? Skönt med människor som inser att man inte MÅSTE vara med någon annan/en partner för att må bra eller måste ha ett eget barn o följa en norm... I slutändan har man bara sig själv ändå o GUD förstås,det är vad jag tror iaf!:) Därför ber jag inte till GUD om att träffa en man eller ens tror att jag kommer träffa en man, det lär livet o GUD visa mig:) Becca